Metlas nyhetsbrev
 www.metla.fi

Forskning och kustskogar

 1.12.2014
< Retur till framsidan

Det finländska skogsbruket har ett litet vattenfotavtryck

Skogsbruket orsakar förändringar i skogens struktur, artsammansättning och markegenskaper. Dessa i sin tur påverkar vattnets kretslopp på beståndsnivå. De största förändringarna i det hydrologiska kretsloppet och vattenkvaliteten orsakas av slutavverkning inom ett bestånd eller ett litet tillrinningsområde, speciellt om åtgärden kombineras med dikesrensning på torvmark.

Förändringarna i det hydrologiska kretsloppet är störst efter avverkningar

Bild: Metla/Markku Saarinen

Slutavverkningen innebär att kronskiktet försvinner och att det regnvatten och snö som det fångat upp (interception) faller direkt på marken. Avdunstningen från ståndorten minskar medan avrinningen ökar. Förändringarna i vattnets kretslopp är störst omedelbart efter slutavverkningen och minskar gradvis i takt med plantbeståndets tillväxt och återgår till det normala efter 10-20 år.

I Finland är förändringarna i avrinning och grundvattenbildning efter slutavverkning på regional nivå små, eftersom slutavverkning och dikesrensning årligen utförs på ca 1-3 procent av den totala skogsarealen.

I Finland är vattentillgången inte ett problem och skogsbruket medför inga betydande förändringar i vattenresurserna. För den lokala vattentillgången är det finländska skogsbrukets vattenfotavtryck försumbart.

Enligt ISO-standarden beträffande vattenfotavtryck (ISO 14046) som nyligen godkänts, utgör vattenfotavtrycket effekten av det lokala vattenresursutnyttjandet på vattenmängd, kvalitet, långsiktigt utnyttjande eller invånarnas och ekosystemets hälsa. Enligt standarden beaktas de lokala förhållandena enligt avvägningsfaktorer (karaktäriseringskoefficienter), som bestäms av bland annat den lokala vattentillgången och ekosystemens känslighet för försämringar i kvaliteten.

I Finland utgör skogsbrukets vattenavtryck främst av en ökad belastning av näringsämnen och fasta partiklar efter virkesuttag

Belastningen avspeglas främst som en försämring av ytvattnets kvalitet, särskilt i små tillrinningsområden. Som en del av forskningsprogrammet FIBIC Effibre (2011-2013) undersökte Skogsforskningsinstitutet Metla och Statens tekniska forskningscentral VTT hur den industriella pappersproduktionen påverkade belastningen av partiklar och näringsämnen.

Resultaten visade att näringsbelastningen under pappersproduktionens livscykel uppkommer direkt vid processen för cellulosa-och pappersmassaframställning och övrig råvaruproduktion. Då man följer de nuvarande skogsskötselsrekommendationerna och vattenvårdsmetoderna är skogsbrukets andel endast några procent. Skogsbrukets andel i den belastning av fasta partiklar som pappersproduktionen orsakar utgör cirka 10 procent och härrör främst från dikesrensning av torvmarker.

Insikten om att uppmärksamhet bör fästas vid vattenfotavtrycket som en del av uppföljningen av vattenkvalitet och ekosystemfunktion är ett preliminärt framsteg, och ISO-standarden har hittills bara skapat grova riktlinjer för hur effekter på lokal nivå skall utredas. Vattenrelaterade frågor är centrala vid utarbetandet av livscykelanalyser för framställning och produkter. När metoderna förbättras kommer det sannolikt att bli möjligt att utnyttja exempelvis resultat av långtidsuppföljningar om skogsbrukets inverkan på vattendragen för att få fram en välvilligare inställning till utnyttjandet av virkesbaserade produkter och de miljömässiga konsekvenserna av bioenergi.

Tilläggsuppgifter

< Retur till framsidan
Bilder: Skogsforskningsinstitutet/Erkki Oksanen, om inte annat nämns