Forskning och kustskogar

Professor Antti Asikainen:
Hållbarheten hos skogsenergi kan förbättras genom att göra rätta saker bättre

I Metlas forsknings- och utvecklingsprogram Bioenergi ur skogarna (2007–2011) har man undersökt hela produktionskedjan för skogsenergi från odling av biomassa till värme- och elverk. Tyngdpunkten har varit att undersöka hur en intensiv användning av skogsbiomassa påverkar skogsnaturen.

Träbaserade bränslen har alltid haft en viktig roll i Finlands energiproduktion. Ännu i början av 60-talet producerade Finland cirka hälften av den primärenergi som behövdes med trä. På 2000-talet har andelen träbaserade bränslen stabiliserats till ungefär 20 procent och legat kring 80 tWh/a (tWh = terawattimme).

Medan användningen av skogsflis har vuxit till cirka sju miljoner kubikmeter, har energianvändningen av biprodukter från träförädlingsindustrin däremot minskat efter mitten av årtiondet. Från kalhuggningsområdena tillvaratas nu cirka 30 procent avverkningsavfall och cirka 10 procent stubbar. Energiavfall tillvaratas också vid en betydande del av de första gallringarna av unga skogar. Således berör anskaffning av skogsenergi redan en mycket stor skogsyta och inverkar på praxisen inom skogsodling och drivning.

Näringsämnena är inte längre den mest brännande frågan i skogsenergiforskningen

Även om helträdsuttag vid de första gallringarna har minskat trädbeståndets tillväxt i de flesta nordiska fältförsök (all toppmassa har avlägsnats från försöksytan), kan tillväxteffekterna förväntas bli betydligt mindre vid praktiska drivningsobjekt.

Till exempel i drivningsförsöken i tallskogar med torvjord blev en tredje del av toppmassan kvar i terrängen på grund av brutna kvistar. Även i de inventeringar som gjordes på slutavverkningsområdena blev över 30 procent av toppmassan kvar på avverkningsområdet. Av denna mängd var en betydande del barr och små kvistar. När man på grund av kvaliteten på flisen och en bättre transportfrekvens har övergått till anskaffning av kvistad energived, är näringsämnena inte längre den mest brännande frågan i skogsenergiforskningen.

Lagring av stubbar har inte ökat risken för den fruktade snytbaggen på de föryngringsområden som ligger i närheten av stubblagren. Stubblyftning. Foto: Metla/Erkki Oksanen.
Metlas forskare Heli Viiri vid snytbaggeförsöket. Foto: Metla/Merja Lindroos.

Stubblyftningsområdena föremål för intresse

För tillfället är stubblyftningsområdena föremål för intresse både i Finland och i Sverige. Metla grundade i sitt BIO-forskningsprogram ett försöksnätverk som täcker hela Finland. Försöksnätverket har som uppgift att följa effekterna av avlägsnandet av avverkningsavfall och stubbar under flera år.

Vid uppföljningen under de första åren har man upptäckt att ett fullständigt avlägsnande av stubbar och avverkningsavfall inte verkar påverka jordmånens surhet eller mängden näringsämnen i ytvatten, när det jämförs med normal avverkning av gagnvirke och jordbearbetning. Uppföljningen ska dock fortsättas under flera år, eftersom man utifrån de tidigare försöksarrangemangen vet att flera effekter kommer fram först efter flera år.

Lagring av stubbar har inte heller ökat risken för den fruktade snytbaggen på de föryngringsområden som ligger i närheten av stubblagren. Lyftningen av stubbar verkar hejda rottickans övergång till nästa trädgeneration, men i jordmån förorenad av rotticka förvaras rotstycken med livsdugligt svampmycel under flera år efter stubblyftningen.

Plus och minus med mångfald

Ett intensivt tillvaratagande av skogsbiomassa påverkar rikligheten av mikrober i jordmånen, men det har inte konstaterats att någon art eller artgrupp skulle ha försvunnit helt och hållet. Om avverkningsavfallen avlägsnas, blir de arter i fältlagret som behöver mindre näringsämnen rikligare, medan mjölke och hallon som behöver rikligt med näringsämnen inte erövrar avverkningsområdet. På landskaps- och områdesnivå blir huvuddelen av skogarna fortfarande utanför tillvaratagandet av skogsenergi. Detta minskar risken för att mångfalden minskar. Betydelsen av att lämna kvar murkna grova träd i skogen framhävs på avverkningsområdena. Murket trä borde inte heller krossas med skogsmaskiner.

Det behövs mer satsningar för att öka produktionen av förnybar energi

”Utifrån resultaten av aktuell finländsk och svensk skogsenergiforskning kan vi fortsätta att tillvarata skogsenergi med nuvarande metoder till slutet av detta århundrade utan att det hotar vår skogsnatur eller skogsekonomi. När man dessutom kan anta att de praktiska metoderna ändras utifrån forskning och erfarenhet, anser jag att även en mer omfattande anskaffning av skogsenergi är hållbar än idag. Utmaningen i fortsättningen är därför att öka produktionen av träbiomassa, förbättra kvalitetskontrollen samt möjliggöra att användningen fördubblas jämfört med i dag och är ekonomiskt lönsam, konstaterar Antti Asikainen.

För att uppnå målen för år 2020 har Metla och VTT inlett ett nytt forskningsprogram "ForestEnergy2020", som syftar till att förutom i Finland även förmedla information om skogsenergi till den internationella marknaden.

Tilläggsuppgifter

• Professor Antti Asikainen, tfn 029 5323250, antti.asikainen(a)metla.fi
• Forsknings- och utvecklingsprogrammet Bioenergi ur skogarna BIO (2007–2011)