Forskning och kustskogar

Genetisk mångfald säkerställer arternas överlevnad i en föränderlig miljö

Arbetet med skogsträdens genetiska resurser skyddar artens inre genetiska mångfald, som arten och skogen behöver för att anpassa sig till förändringarna i miljön. För tillfället föryngras cirka en femtedel av den skogsyta som årligen föryngras i Finland genom naturlig föryngring och cirka fyra femtedelar genom odling.

Avsikten är att skydda de lokala genetiska resurserna i en föränderlig framtid

Lappträsks genreservskog i östra Nyland

Den genetiska sammansättningen av en skog som uppstår genom naturlig föryngring avviker vanligtvis inte avsevärt från den föregående generationen. Vid föryngring genom odling används oftast förädlat frö­odlings­ursprung som huvudsakligen innehåller rikligt med genetisk variation, men är av bättre kvalitet och växer bättre än skogar som uppstått naturligt. Man har velat säkerställa att den naturliga arvsmassan bevaras i nätverket av genreservskogar och i skydds­samlingarna. De traditionella naturskyddsområdena och skyddade naturtyper enligt naturskyddslagen stödjer delvis också arbetet med trädens genetiska resurser, men eftersom deras huvudsakliga mål är att skydda utrotningshotade arter och ekosystem, kan de inte samtidigt säkerställa att skogs­trädens genetiska mångfald bevaras. Därför har man behövt ett separat skyddsprogram för skogs­trädens gene­tiska resurser. Programmet genomförs av Skogs­forsknings­institutet. De två huvudsakliga riktlinjerna i strategin är skydd av genetiska resurser på ursprunglig växtplats (in situ) samt skydd av samlingar som grundats separat utanför ursprunglig växtplats (ex situ). Huvuduppgiften är att säkerställa att den valda skogen eller den grundade samlingen innehåller rikligt med genetisk variation och att en så stor del av variationen som möjligt överförs också till den följande generationen, och utgör en råvara för evolutionen.

In situ-bevarande av genreservskogar

Trädarter som har spridit sig vitt och vars spridningsområde är enhetligt, innehåller vanligen rikligt med genetisk variation inom respektive skog. Våra huvudträdarter, tall och gran samt glas- och vårtbjörk, är sådana arter. Vindpollination och lätta frön underlättar spridningen av gener från en skog till en annan till och med långa vägar, varför en enskild skog innehåller en stor del av hela artens gener. Även hos dessa arter anpassar träden sig till lokala omständigheter och det uppstår olika ursprung som avviker från varandra till exempel i fråga om årsrytm och frosttolerans.

Den viktigaste metoden för genetiskt skydd för våra huvudträdarter är att grunda genreservskogar. Genreservskogen är en slags levande genbank, som får utvecklas under evolutionens påverkan. Skogen ska vara stor och välskött och föryngringen av skogen främjas vid behov med hjälp av skogs­skötsel, men man behöver inte sträva efter en trädarts mönster. I vissa fall kan samma skog samtidigt bidra till genetiskt skydd av flera trädarter, t.ex. gran och björk. En genreservskog med individuella anpassningsegenskaper representerar områdets naturliga utveckling. När en skog reserveras för programmet för genetiska resurser, förbinder sig skogsägaren att sköta skogen så att den omfattande genetiska variationen bevaras också i framtiden. Största delen av vårt lands 41 genreservskogar ligger på statsägd mark och förvaltas av Forststyrelsen, men också skogsbolagen och en privat­person deltar i denna skyddsform som baserar sig på frivillighet.

Genreservskog föryngras med lokalt ursprung

Genreservskog föryngras huvudsakligen naturligt, men vid behov kan den också odlas med samma skogs material genom antingen sådd eller odling med plantor av skogens egna frön. Skogen sköts enligt metoderna för normal god skogsskötsel och drivning görs i samband med gallringar och slutavverkning. En jämn ålders­klassfördelning är till fördel och underlättar skogsskötseln på lång sikt. Vårdplanen görs så att föryngringen av den skyddade arten eller de skyddade arterna säkerställs. Med tanke på genetiskt skydd är det viktigt att en så stor del av träden i skogen som möjligt producerar avkomlingar, så att den nya generationen är genetiskt mångformig och kan anpassa sig till miljöförändringar.

Ex situ-bevarande av samlingar av genetiska resurser

Våra mer sällsynta trädarter, såsom ädellövträd, förekommer här endast som enskilda träd eller små skogar som ligger långt från varandra. Hos dessa arter överförs endast litet gener från en skog till en annan via frön eller pollen. Till exempel ekens tunga ollon sprids utanför skogen endast med nötskrika eller ekorre medan sprid­ningen av pollen från den insektpollinerade lönnen är förbunden till pollinerarnas rörelser.

En samling av skogslindens genetiska resurser i Pemar, där det finns 441 kloner som förökats genom att ympa naturliga förekomster. Foto: Elvi Pääkkönen

Skogarnas splittring beror delvis på människornas verk­samhet, till exempel röjning av frodig mark till åker, men även på de begräns­ningar som ställs av klimatet. Till och med södra Finland ligger ju alldeles på den norra gränsen av spridningsområdena för ädel­lövträd. Eftersom klimatet inte är gynnsamt för dessa arter, blommar endast en liten del av skogens träd och goda fröskördar är sällsynta. Dessutom klarar sig plantorna dåligt i konkurrensen med arter som anpassat sig bättre till våra förhållanden. I sådana skogar är den genetiska grunden så snäv att de har dåliga utgångs­punkter att bli rikare även om klimatet skulle bli gynn­sammare för ädellövträd. I flesta fall kan in situ-skydd av förekomster av ädellövträd inte garantera att den genetiska mångfalden bevaras.

Hos ädellövträd skyddas den genetiska mångfalden genom att samla in material från flera olika skogar till särskilda skydds­samlingar som sköts intensivt bland annat genom att gärda in samlingarna och underlätta startodlingen med hjälp av skyddsrör. Hos ek, lönn och ask grundas samlingarna med plantor som odlats från insamlade frön medan samlingarna av ask samt vres- och skogsalm grundas genom ympning. Målet är inte att samla in utvalda träd av viss typ i materialet utan att få ett slump­mässigt urval av varje arts arvsmassa inom dess finländska spridningsområde. Man förväntar att man av samlingarna av ädellövträdens genetiska resurser senare får ett frö som är mångformigare än det material som produceras av små naturliga skogar.

Mer information

• Forskare Mari Rusanen, tfn 029 532 5477, mari.rusanen(a)metla.fi