Under de senaste drygt tio åren har man försökt styra den nordiska skogspolitiken så att den biologiska mångfalden bevaras. Nu har det blivit nödvändigt att fundera på i vilken omfattning nya trädslag ska tillåtas i skogarna och huruvida de innebär ett hot mot de inhemska arternas mångfald.

	Montells ståtliga lärkdunge i Punkaharju. Foto: Metla/Teijo Nikkanen

För de nya arterna måste man dessutom finna klara definitioner inte enbart för lagtexterna utan även för att kunna ge råd och anvisningar. Speciellt när det gäller användningen av främmande arter finns det fortfarande många öppna frågor. En del av de främmande arterna kan klart klassificeras som skadliga, medan man å andra sidan t.ex. i skogspolitiken kan vara intresserad av främmande trädslag som man anser ge tilläggsegenskaper vid sidan om de inhemska trädslagen.

Sibiriska lärken populärast i Finland – det finns bestånd på 20-30 000 hektar

I Finland är den sibiriska lärken det överlägset mest använda trädslaget vid sidan om de inhemska trädslagen. ”I själva verket räknas den som ett inhemskt trädslag”, konstaterar Teijo Nikkanen, äldre forskare hos Metla.

I Finland inleddes odlingen av främmande trädslag på 1920- och 1930-talen då odlingar på inalles 400 hektar etablerades runtom i landet. Odlingarna omfattade över 70 barrträdslag av tio olika släkten och drygt 100 olika lövträdsarter av 38 släkten. Många av arterna som odlades var av olika ursprung.

Mest har man samlat frön på Nordamerikas västkust medan östra Asien har utgjort ett annat huvudinsamlingsområde. På basis av odlingarna lämpar sig av de främmande trädslagen den europeiska och sibiriska lärken, contortatallen, douglasgranen och svartgranen för virkesproduktion. För en stor del av arterna är det största värdet främst landskapligt.

Under beskogningens historia har det vanligaste trädslaget alltid varit den sibiriska lärken och den är fortfarande populärast. Douglas- och svartgran samt contortatall används betydligt mindre.

Under de senaste åren har planteringen av sibirisk lärk varit under 500 hektar per år medan man ännu under några år på 1980- och 1990-talen planterade över 1000 hektar årligen. Den största planteraren var då Forststyrelsen i norra Finland. I dag används lärken av privata skogsägare i södra och mellersta Finland.

Douglasgranen odlas i Finland på ca 500 hektar. Foto: Metla/Teijo Nikkanen

Goda resultat med contortatall i Finland

Contortatall har planterats på ca 10 000 hektar i Finland. Odling av contorta har inte inspirerat trots att man på basis av lång­variga undersökningar känner till att contorta av visst ursprung växer bra, i vissa fall även bättre än den inhemska tallen.

Odlingen av douglasgran har varit minimal, enligt uppskattning odlas den på ca 500 hektar.

Svartgranen skulle vara mycket lämplig att odlas på torvmark och i norr. Den kan även användas som landskaps- och julgransträd tack vare sitt vackra växtsätt och sin fina färg.

Mellan åren 1994–2005 grundade Metla 400 andra generatio­nens försöksbestånd med främmande barrträdsarter och inhemska lövträd, odlingarnas totala yta uppgick till 90 hektar. Tillväxten hos träden i försöksplanteringarna i de olika delarna av landet uppmättes 5 år efter planteringen. Trädbeståndets utveckling följs på kommande försöksområden.

En annan betydande inhemsk trädslagsundersökning på gång är SIBLARCH-projektet. Där har man i Metlas gamla forskningsskogar i Punkaharju, Paljakka och Kivalo planterat försöksområden med lärk av olika ursprung. Lärkfröna har insamlats i lärkens naturliga utbredningsområden mellan breddgraderna 50 och 68° och längdgraderna 20 och 150.

Lagstiftningen i Sverige förnyas

I den gällande lagstiftningen i Sverige är användningen av främmande trädslag begränsad till endast undantagsfall. I fjällområdenas skogar är användningen överhuvudtaget inte tillåten. För contorta har specialbegränsningar införts och den får inte planteras i de högtliggande områdena i norra Sverige, i Götaland och i delar av Svealand. Contorta får inte heller planteras inom en kilometers avstånd från ett naturskyddsområde.

Om man avser att odla ett främmande trädslag eller använda vegetativt förökade plantor är det nödvändigt att göra en anmälning därom före avverkningen, om arealen som ska föryngras är över en halv hektar.

De nya bestämmelserna har som syfte att underlätta odlingen av främmande trädslag i Sverige, endast begränsningarna som gäller miljövårds- och renskötselområden kommer att hållas oförändrade. Det är även meningen att lätta på begränsningarna för contorta och utvidga dess användningsområden till södra Sverige.

Lång erfarenhet av främmande trädslag i Norge

I Norge har man redan under 50-60 års tid planterat sitkagran och lutzgran, som är en korsning mellan sitkagran och vitgran, i landets nordliga och västliga delar. Planteringen av dessa främmande arter har varit lyckad, och det verkar inte som om användningen av dem inom åskådlig tid skulle upphöra. Man håller nu på att godkänna granen, som inte hör till Norges ursprungliga trädslag, som ett inhemskt trädslag i Norge.

I Norge håller man som bäst på att ta fram förordningar där man tar ställning till främmande växtarter. När det gäller kriterierna för val av träd är anpassningen till klimatförändringen och förmågan att binda kol av största vikt.

Tilläggsuppgifter:

• forskare Teijo Nikkanen, tfn 029 532 4226, teijo.nikkanen @ metla.fi

• forskare Marja Poteri, tfn 029 532 4853, marja.poteri @ metla.fi

• Lukkarinen, Antti. Uusia venäläisten lehtikuusien alkuperiä Metlan kasvatuskokeissa. Taimiuutiset 4/2007: 7-9 (pdf)

• Taimitietopalvelu

• Konferensföredragen kan läsas på Nordgen Metsäs webbplats