Permanenta försöksområden på moränjord i Tammela och på finkornig lerjord i Tusby

I Tammela avverkades fyra hektar förstagallringsgranbestånd under år 2009 i två steg, vid månadsskiftet augusti–september och i början av oktober. Marken i målområdet bestod av grov morän. I september 2010 gjordes drivningsförsök på finkornig lerjord i Tusby.

Vid båda försöken körde samma erfarna förare maskiner från Metsäkonepalvelu Oy, en medelstor avverkningsmaskin och en skotare.

	I granbestånden skyddar groten marken och rothalsarna. Tio kilogram grot kan uppkomma per kvadratmeter.

Spårbildningen följdes upp med hjälp av mätpunkter som placerades med fem meters intervall i körstråken. Vid mätpunkterna uppmättes markens bärighets­kännetecken före drivningen och förekomsten av grot efter drivningen.

Vid drivningen jämfördes två arbetssätt. De träd som avverkades på och vid sidan av stråket på stråket behandlades med det normala arbetssättet, träd som avverkades på större avstånd från stråket behand­lades på avverkningssidan. Jämförelsearbetssätt var avverkning som gav så mycket grot som möjligt på stråket. Med denna metod hämtades även de träd som avverkades längre bort från stråket för behandling till stråket, dessutom vändes topparna i stråkets riktning så att de skyddade marken och rothalsarna.

Arbetssättet har betydelse

I granbestånd samlas rikligt med granris som skyddar marken och rothalsarna.

I det täta granbeståndet i Tammela uppkommer även vid normalt arbetssätt knappt 10 kilogram grot per kvadratmeter, vid jämförelsearbetssättet drygt en tiondel mer.

Skillnaden är ganska liten eftersom föraren även vid normalt arbetssätt tog nästan två tredjedelar av de träd som avverkades utanför stråket till stråket, vid jämförelsearbetssättet togs 80 procent till stråket.

Avverkningssättet påverkade tidsåtgången – fem procent längre tid behövdes vid det arbetssätt då groten fördes till körstråket. Skillnaden beror på två faktorer: större tidsåtgång när träd hämtades längre bort till stråket och placeringen av grot.

Spårbildningen var skälig även vid stor belastning

Alltid när en maskin passerade en mätpunkt uppskattades lastningsgraden och mättes spårdjupet. Vikten vid full last bestämdes genom mätning med kranvåg. Spårbildningen beräknades i relation till den massa som passerade. I massan ingick maskinernas och lasternas vikter. Delar av stråken kördes på normalt sätt så att de rensades. Därefter körde man fram och tillbaka på vissa spår med full last för att imitera den större belastning som uppkommer i samlarstråk.

Spridning av granris gav marken ett utmärkt skydd. Medelspårdjupet i Tammela var under 10 centimeter vid normalt arbetssätt när 300 ton massa (cirka tio körvändor) hade passerat mätpunkten. Vid det arbetssätt då så mycket grot som möjligt fördes till stråket var spårdjupet ett par centimeter mindre. Vid en belastning på 100 ton var de genomsnittliga spårdjupen fem centimeter. Spårdjupet påverkades inte nämnvärt av om skotaren var utrustad med drivband eller ej.

I Tammela uppkom rätt stora skador särskilt vid avverkningen. Andelen skadade träd var cirka sju procent. Nästan 85 procent av skadorna var stamskador som i huvudsak var små och ytliga. En röjning av området på förhand skulle ha minskat skadorna på trädbeståndet.

Spårbildningen i Tusby var något mindre än i Tammela. Försöket i Tusby utfördes efter en lång, torr och varm sommar. Om marken hade varit fuktig kunde resultatet ha blivit ett annat. Drivningsspåren följdes även upp hösten 2009 på Koskitukkis och Metsäliittos faktiska avverkningsplatser. Resultaten för spårbildningen liknade resultaten i Tammela och Tusby.

Långtidseffekterna följs upp

Vid de försök som arrangerades nu blev markskadorna små. De 24 permanenta försöksområden som har etablerats i Tammela och Tusby kommer i framtiden att ge ytterligare information om drivningens följdverkningar på tillväxten och risken för röta. En snörik och kall vinter är den bästa tiden för gallring av granbestånd och just nu verkar drivningsförhållandena utvecklas positivt. Det är viktigt att följa väderleken när arbete utförs i granbestånd på mark utan tjäle. Avverkningen och transporten bör helst utföras nära varandra i tiden så att reaktionsförmågan på väderförändringar bevaras.

Tilläggsuppgifter:

• Äldre forskare Matti Sirén, tfn 029 532 2335, matti.siren @ metla.fi

• Forskningsprogrammet Värdekedjorna för träprodukter och lösningarna för virkesanskaffning i omvandling (PUU), pdf

• Projektet Aines- ja energiapuun korjuuteknologia ja logistiikka

• Projektet Less is more