Enligt deltagarna i landskapsundersökningarna får områden med förnyad skog eller beskogade åkrar inte dra till sig blickarna i landskapet. Förnyade områden kan fås att smälta in i landskapet, om man i den mån det är möjligt begränsar området och undviker hyggesavfall och bearbetning av jorden samt lämnar kvar spridda högväxta träd av god kvalitet på föryngringsytan.

Ju fler sparträd som lämnas kvar på föryngringsytan, desto mer tilltalande anses landskapet vara. Däremot har bara ett fåtal sparträd – under 1 m³/ha – ingen betydelse för föryngringsområdets landskapliga kvalitet. Enligt deltagarna i undersökningen har träd i dåligt skick och mindre träd som lämnats kvar på avverkningsområdet sällan någon inverkan på landskapskvaliteten. I allmänhet föredrar människor att man hellre lämnar kvar spridda träd än grupper av träd, eftersom de förstnämnda i högre grad bidrar till känslan av skog.

När det gäller det som syns i fjärrlandskapet är det viktigt att föryngringsområdena utformas så att konturerna, siluetterna, av de högsta punkterna i landskapet ger ett enhetligt intryck, att man lämnar kvar skyddszoner vid avverkning av strandskogar och undviker vertikala former. Man kan anpassa beskogade åkrar till det omgivande landskapet genom att placera de beskogade områdena närmast skogsbrynet och upprepa formerna i landskapet runt omkring.

	Deltagarna i enkäten tilltalas mer av de alternativ där siluetten av den högsta punkten i landskapet har bevarats enhetlig, såsom i de övre bilderna.

Vilket skogsbehandlingsalternativ som bedöms som mest tilltalande påverkas av betraktarens avstånd till objektet. Vissa element i landskapet, såsom enstaka sparträd, kan inte urskiljas på längre avstånd, medan andra egenskaper, som formen på avverkningsområdet, inte kan uppfattas från nära håll.

Avgörande för upplevelsen av föryngringsområdena är den tid som förflutit från avverkningen. Tiden påverkar exempelvis hur synliga spåren efter jordbearbetningen och hyggesavfallet är. Föryngringsområdena kan också väcka positiva föreställningar, känslor och minnen, när de direkta spåren efter förnyelsen redan har försvunnit och föryngringsytan är liten.

Olika grupper av deltagare i undersökningen – turister, lokala invånare, invånare i huvudstadsregionen, skogsägare, yrkesfolk i skogsbranschen och miljövårdare – bedömer bilderna av skogsförnyelse och beskogning av åkrar förvånansvärt enhetligt. Det finns dock vissa skillnader.

Lokala invånare kan vara mer känsliga för förändringar i landskapet än andra. Yrkesfolk i skogsbranschen och skogsägare anser inte områden med förnyad skog vara lika störande som andra grupper. Dessutom lägger yrkesfolk lättare än andra märke till skillnader mellan olika hanteringsalternativ. Markägare och yrkesfolk i branschen har inte alltid av samma värderingar som människor som utnyttjar deras skogsområden. Besökare kan störas av åtgärderna mer än vad man kunde tro.

Det viktigaste resultatet av Metlas landskapsplaneringsundersökning kan anses vara att typklassificeringen av skogslandskap utvecklats och undersökts i sju olika regioner i Finland. Typklassificeringen kan fungera som ett redskap för skogsplaneringen, där man visuellt försöker urskilja känsliga typer av skogslandskap, estetiska problem i landskapen och olika hanteringsalternativ.

Landskapstypen påverkar målen för landskapsvården

Tilläggsuppgifter:

• Forskningsexpert Eeva Karjalainen, tfn. 029 532 2146, 029 532 2146, eeva.karjalainen @ metla.fi

• Maisematutkimus – maisemasuunnittelun ja metsän käyttäjien näkökulma. Karjalainen, E., Komulainen, M., Hallikainen, V. & Tyrväinen, L. 2010. Teoksessa: Metsä, talous, yhteiskunta. Katsauksia metsäekonomiseen tutkimukseen (pdf), Sevola, Y. (toim.). s. 190–211.

• Forestscapes – a forest landscape typology as an integrated planning process tool. Komulainen, M. 2010. Dissertationes Forestales 98.