Skogsindustrins virkesbehov påverkar efterfrågan på virke. På virkesutbudet inverkar dels avverkningsmöjlig­heterna, ålders- och trädslagsfördelningen på det virke som kan avverkas och dels skogsägarnas uppsatta målsättningar för sin skogsegendom. I sista hand beror virkeshandelns nivå på det rotpris som bildas på marknaderna av samverkan mellan efterfråga och utbud.

Forskningsresultat har visat, att vissa marknads- och beståndsfaktorer samt ägarnas och skogsfastigheternas bakgrundsfaktorer har inverkan på virkesförsäljningsbeslut och försäljningsmängder. En tioprocentig konjunkturhöjning av virkespriset ökar utbudet med tio procent. Inverkan av prisnivån på utbudet under en lång tidsperiod har man däremot inte kunnat mäta statistiskt.

I privatskogarna avverkas nuförtiden ca 45 miljoner kubikmeter per år, en tioprocentig prishöjning skulle förstärka utbudet med 4,5 miljoner kubikmeter. Målet för det nationella skogsprogrammet 2015, som har en årlig tilläggsmålsättning på avverkningar med 10-15 miljoner kubikmeter, skulle således fordra en ansenlig höjning av rotpriser och inverkan skulle sannolikt inte vara bestående.

En ökning av fastighetens virkesförråd förbättrar också virkesut­budet på lång sikt. Bland de skogsägarspecifika faktorerna minskar framförallt ägarens åldrande virkesförsäljningarna. Det bör observeras att detta kan var kopplat till antingen en minskad konsumtion, som en naturlig del av livscykeln, eller till en skillnad i beteende mellan generationer, mest troligt är att det är fråga delvis om båda.

Tillväxten i skogsägarens förmögenhet ser däremot ut att öka virkesförsäljningsmängderna per hektar. Detta kan bero på värdesättande av skogens immateriella nyttor, varvid de mer förmögna skogsägarna i sin skogsskötsel tillämpar längre omloppstider. Då är virkesutbudet per hektar större än hos mindre förmögna skogsägare.

Skogsägarens målsättningar återspeglas i avverkningar

Man har tidigare konstaterat att jordbrukare säljer virke mera regelbundet, men mindre per gång, än övriga skogsägare. Enligt de nyaste undersökningsresultaten avverkar också jord- och skogsbruksföretagare, aktiva odlare, en kubikmeter mera per hektar och år, än pensionärer och löntagare, då man använder medeltalet av fem år.

Skogsägarna kan på grunden av sina målsättningar klassificeras i fem grupper:

• För de som hör till gruppen Månginriktade (med många målsättningar) är de ekonomiska nyttor som den egna skogen erbjuder viktiga - regelbundna inkomster och ekonomisk trygghet samt arbetstillfällen. Även andra immateriella målsättningar är viktiga.
• Rekreationsanvändarna betonar skogsägandets immateriella synpunkter, såsom natur- och landskapsskydd samt friluftsmöjligheter.
• Skogens betydelse som erbjudare av arbetstillfällen betonas bland De som lever av skogen, även om skogen inte ens för många är den viktigaste inkomstkällan.
• För De som betonar ekonomisk trygghet är, förutom det ekonomiska skydd som skogen medför och dess betydelse som investeringsobjekt, också regelbundna virkesförsäljningsinkomster viktiga.
• Den femte gruppen, De omedvetna skogsägarna, tycks däremot inte ha speciella målsättningar för sitt skogsägande.

Skogsägargrupper med olika målsättning. (med blått % av skogsägarna, med gult % av privatskogarnas areal)

Under den tid som forskningen kontrollerade, under åren 1994-98, avverkade skogsägarna i medeltal 3,9 kubikmeter per skogshektar i året. Skillnaderna mellan grupperna med olika målsättningar ser ut att ha ökat i avverkningar i jämförelse med tidigare undersökningar. De månginriktade och de som lever av skogen avverkar i stort sett lika mycket per skogshektar och år. De som betonar ekonomisk trygghet avverkar i medeltal en kubikmeter mindre än de månginriktade. Rekreationsanvändarna och de omedvetna avverkar däremot hela två kubikmeter mindre per skogshektar i året jämfört med de månginriktade. Överraskande nog, är det att just de omedvetna skogsägarna ser ut att reagera mest känsligt på virkespriset.

De årliga avverkningarna per skogshektar jämfört med månginriktade skogsägare och virkesprisets inverkan på avverkningsmängderna per målsättningsgrupp.

Var tredje skogsägare räknas höra till gruppen rekreationsanvändare eller omedvetna. Dessa innehar över en femtedel av skogsarealen. Ifall den här tredjedelen, som avverkar mindre, skulle sälja virke i samma omfattning som de månginriktade skogsägarna skulle det årligen komma fem miljoner kubikmeter till på marknaden.

De skogsägare som hör till grupperna rekreationsanvändare och omedvetna äger mindre skogsfastigheter, som är mindre än genomsnittet. De är oftast löntagare eller pensionärer och i medeltal oftare kvinnor och stadsbor. Rekreationsanvändarnas och de omedvetnas ägor är klart också oftare än medeltalet i samägo, som dödsbo eller sammanslutningar.

Mångfald i rådgivning och virkesköparnas verksamhet

Skogbrukets rådgivning och skogsindustrin borde skräddarsy mera effektiva metoder för att aktivera skogsvården och avverkningsverksamheten men beaktande den ökade brokigheten i skogsägandets målsättningar. Utmaningen är att nå rekreationsanvändarna och de ägare, som inte vet vad de skall göra med sina skogar. Åtminstone virkesprisets höjning, alltså marknadskrafterna, ser ut kunna aktivera omedvetna skogsägare.

Tilläggsuppgifter:

• Professor Heimo Karppinen, Skogsforskningsinstitutet Metla/Helsingfors Universitet,

  tel. 029 532 2238, heimo.karppinen @ helsinki.fi

• Professor Jari Kuuluvainen, Helsingfors Universitet, tel. 191 57973, jari.kuuluvainen @ helsinki.fi

• Publikationer:
  Publikation: Favada, I.M., Karppinen, H., Kuuluvainen, J., Mikkola, J. & Stavness, C. 2009. The effects of timber prices, ownership objectives and owner characteristics on timber supply. Forest Science (under tryckning).

  Artikel: Karppinen, H. & Kuuluvainen, J. 2007. Metsänomistajien puunmyynteihin vaikuttavat tekijät (pdf). Teho 4: 7-9.