Skogsmaskinföretagandet började på 1960-70 talet som enmansföretag med en maskin. Det viktigaste var att hålla den osäkra maskinen i körskick. På landsbygden kunde man hitta pojkar, som blev företagare, som behärskade maskinernas själsliv utan och innan. I och med avverkningsmaskinernas ibruktagande blev branschen kapitaldominerande. Maskinerna utvecklades, produktiviteten ökade, tillförlitligheten förbättrades, databehandlingen automatiserades och arbetsförhållanden blev drägliga. Produktiviteten i avverkningar och skogstransport, räknat per arbetstagare, steg nästan 10-falt från 1970-talet till början av 2000-talet.

Under de senaste 10 åren har virkesdrivningens produktivitet inte mera märkbart förbättrats: arbetet utförs med maskiner, som inte märkbart förbättrats i stommen. Kostnadsjakten började på allvar. Anslutningen till Europeiska unionen frigjorde möjligheterna för små företagare att sinsemellan fritt tävla om några stora kunders arbeten.

Maskinföretagarnas ekonomikunskaper blev guld värda. En del av företagen började växa. Företagens ledare fungerade som normala affärsdirektörer och arbetet utfördes av avlönade chaufförer.

Säsongvariationen, beroende på tjällossning och virkesmarknaden, försvårar en jämn, full användning av maskiner och främjar deltidsföretagande under bråda tider. Det sista är i praktiken endast möjligt med begagnade maskiner, vilkas kapitalkostnader är mindre. Skogsmaskinföretagare, beräknade på olika sätt, utgör en grupp på omkring tre tusen, av vilka hälften har virkesdrivning som huvudsyssla.

Depressionen och dess följder fäller många ...

Skogsmaskinbranschens ekonomiska läge har följts upp under fyra årtionden. Hela tiden har fyra femtedelar av branschens företag varit på förlust. Det här innebär naturligtvis att en del av företagen slutar, att det kommer nya istället eller att de kvarvarande ökar sin storlek.

Då man inte mera drog nytta av produktionstillväxten, måste man verkligen börja koncentrera sig på utvecklin­gen av företagets ekonomi. Höjningen av bränslepriserna för några år tillbaka, höjde för första gången på över ett årtionde de reella virkesdrivningskostnaderna. Branschen har dock, trots svårigheterna, effektivt kunnat producera förmånliga tjänster för sina kunder.

I år efter att tjälen smält stoppade den ekonomiska depressionen arbetena nästan överallt. Nu frågas det efter företagets soliditet, som skall hålla över depressionen. Beräkningar gjorda på basen av statistikcentralens material från slutet av år 2007 visar att för en fjärdedel av företagen så kan också bara några månaders uppehåll bli ödeläggande.

Ungefär tusen skogsmaskinföretagares smärtgränser under driftstopp i olika omsättningsklasser. Antagandet är att företagarna betalar de obligatoriska löpande utgifterna (såsom försäkringar, bokföringskontor, telefoner mm) samt låneräntor och amorteringar på lån som förfaller inom ett år. Amorteringar på lån för längre tider antar man att kan flyttas också över uppehållet i verksamheten. Beträffande löner är antagandet att personalen permitteras och att företagaren för sig själv inte har reserverat några inkomster för att täcka levnadskostnaderna. Linjernas högsta värde eller övre kvartilen beskriver läget för den bästa fjärdedelen, den mellersta beskriver medelföretagets (medianens) läge och det nedersta värdet (undre kvartil) läget för den svagaste fjärdedelen. Materialet har erhållits från Statistikcentralen och det grundar sig på det ekonomiska läget i slutet av år 2007

De mest framgångsrika företagen är tvungna att flytta amorteringar av lån och permittera personal då driftstop­pet räcker i många månader. Det är en stor skillnad mellan företagen, bland de små företagen finns både bra och dåliga. De största företagen, ofta aktiebolag, är normalt jämnt lite på vinst, men hur långa tvångssemestrar accepterar arbetstagarna? Driftstoppen försämrar i varje fall lönsamheten.

Skogsindustrin stänger sina fabriker, och som en följd av detta minskar virkesanvändningen, kanske med en femtedel på några års sikt. Virkesdrivningskapaciteten är då för stor, och efter depressionen är fleras ekonomi svag. Att utnyttja överutbudsläget med hårt konkurrensutsättande kan leda till att också bra företag går omkull. Det lönar sig för kunderna att allvarligt fundera över, vilken företagarstrategi som leder till bästa hållbara resultat.

Företagarna kan å sin sida vara noggranna och på det klara om sin egen verksamhets kostnadsstrategi och göra upp sina avtalsofferter så att de inte medför förlustbringande arbete. Det torde löna sig att för skild betalning erbjuda arbetsskeden som innehåller specifika kostnader, såsom flyttningar och bottenröjning, då köparen också försöker undvika dem till gemensam nytta.

Tilläggsuppgifter:

• Specialforskare och docent Markku Penttinen, Metla/Vanda, tel. 029 532 2244
  markku.penttinen @ metla.fi

• Planerare Jarmo Mikkola, Metla/Vanda, tel. 029 532 2236, jarmo.mikkola @ metla.fi
• Äldre forskare Arto Rummukainen, Metla/Vanda, tel. 029 532 2369, arto.rummukainen @ metla.fi

• Publikationer:
  • Penttinen, M., Mikkola, J. & Rummukainen, A. 2008. Sijoitustuoton näkökulmasta puunkorjuuyritysten kannattavuus on vaatimatonta luokkaa (pdf). Koneyrittäjä 9/2008: 12-13.
  • Penttinen, M., Mikkola, J. & Rummukainen, A. 2009. Kuinka paljon metsäkoneyrittäjiä oikein on? (pdf). Koneyrittäjä 1/2009.14-15.
  • Penttinen, M., Mikkola, J. & Rummukainen, A. 2009. Profitability of wood harvesting enterprises (pdf). Working papers of the Finnish Forest Research Insitute 126. 40 s.
  • Penttinen, M., Mikkola, J. & Rummukainen, A. 2009. Miten laman haasteisiin voidaan vastata? (pdf). Koneyrittäjä 6/2009: 27-29.