Sommarens skogsskadeläge: Rikligt med skadegörare på tallbarr

 

Röd tallstekel (Neodiprion sertifer) och vanlig tallspinnarstekel (Acantholyda posticalis) har förorsakat sommarens mest allvarliga skador.

 

Skador av röd tallstekel har förekommit omfattande speciellt i södra och mellersta Österbotten, där skadeområdets omfattning uppskattas till nästan 300 000 ha. Också i sydvästra Finland finns det ännu mycket skador och också nya skadeområden har tillkommit. Med virusbehandling har man fått skadorna under kontroll i Nystadstrakten och tallarna har börjat repa sig. De mest kraftiga skadorna är också redan förbi i Saimen området.

 

Flygbesprutningar har inte utförts denna sommar, eftersom tallarnas kondition på våren har varit bättre än under föregående år efter en tillräckligt fuktig sommar. Inte heller har man kunnat förvänta sig omfattande död av tallar, i varje fall inte förorsakad av tallstekel. Däremot kan tillväxtförlusterna ställvis vara också mycket betydande - på de värsta skadeområden kan t.o.m. hälften av tio års tillväxt gå förlorad. Det lönar sig inte att gödsla träd utan barr, men då träden har fått någorlunda ny barrmassa, kan gödsling skynda på trädens återhämtning.

 

En annan märkbar skadegörare på tallbarr denna sommar är den i Ytterö rasande tallspinnarstekeln.

Nu har den haft sitt toppår och skadorna har utbrett sig ännu mera. Skadorna är mycket allvarliga och de värst ätna tallarna uppskattar man att dör t.o.m. på ett 100 hektar stort område. Det är besvärligt att bekämpa tallspinnarstekeln, eftersom larverna tillbringar vanligtvis tre år djupt i marken innan de förpuppas och steklar kläcks. Man har dock hittat parasiter på de här larverna, som håller sig i marken, så de naturliga fienderna och för tallspinnaren ofördelaktig väderlek kan minska på skadorna.

 

Björkrosten (Melampsoridium betulinum) har synts till här och där runtom i Finland.

Björkrosten är inte en allvarlig sjukdom, fastän bladen faller tidigare än normalt. Hos björkar har dessutom observerats gulnader av bladfläcksvamp. Denna gulnad är till sin färg mycket klarare gult än den suddiga gulbruna färg som rosten förorsakar. Bladfläcksvamparna orsakar fläckar på bladen, men också att unga kvistar faller ner på vintern då svampen växer runt kvisten.

 

Granens skvattramrost (Chrysomyxa ledi) har prytt granar speciellt från norra Österbotten norrut. Den förorsakar gulnader i den nyaste barrårgången. Skvattramrost är mycket i ögon fallande, men den förorsakar inte allvarliga skador på gran.

 

Det lönar sig att följa med skadeläget i den egna skogen och meddela om skador till antingen skogsvårdsföreningen, skogscentralen eller Skogsforskningsinstitutet.

Tilläggsuppgifter:

  • Äldre forskare Antti Pouttu Skogsforskningsinstitutet Metla, tel. 029 532 2576, antti.pouttu @ metla.fi

     

<< Retur till framsidan
© Skogsforskningsinstitutet (Metla), PL 18, FI-01301, VANDA, p. 029 532 2111
www.metla.fi | Abonnera eller säg upp abonnemanget på Nyhetsbrevet med blanketten på webben
Sänd respons | Redaktionen Kaija Puputti, förnamn.efternamn@metla.fi