I de finländska privatskogarna förnyas en betydande mängd skogsområden eller grupper av skogsbestånd (figurer) som är en hektar eller mindre. Flyttningen av arbetskraft, odlingsmaterial och maskiner mellan sådana små objekt tar mycket arbetstid. Varje arbetsobjekt fordrar också oberoende av storleken på objektet en viss arbetstid för förberedande och planering av arbeten. Då man på en förnyelseyta före den första gallringen i allmänhet arbetar många gånger, kommer det att på små förnyelseytor gå arbetstid och dyra maskinresurser per arealenhet mycket mer än på stora förnyelseytor.
I forskningsenheten i Suonenjoki gjorde men utredning över förnyelseytans inverkan på skogsodlingskedjans kostnader. Som forskningsobjekt hade man granplantering med fläckhögläggning som markberedningsmetod. I grundberäkningen motsvarade förnyelseytans storlek den nuvarande medelstorleken 1,5 hektar i slutavverkningsstämplingar. Som alternativ i odlingskedjan fanns dels en manuell och dels en maskinell arbetskedja, för vilka man beräknade kostnader enligt funktion.
I den manuella skogsarbetarkedjan utfördes fläckhögläggningen dock maskinellt, men plantering, slyröjning och plantskogsröjning utfördes av skogsarbetare. I den maskinella arbetskedjan utfördes planteringen (inklusive högläggning) med planteringsmaskin och den första plantskogsröjningen med röjningsmaskin som ryckte bort sly. Den senare plantskogsröjningen bedömdes i maskinarbetskedjan som onödig till följd av den maskinella effektiva, första röjningen.
Skogsvårdens enhetskostnader stiger enligt de inledande resultaten relativt snabbt då förnyelseytan minskar. Flyttningen av maskiner inverkade mest på enhetskostnaderna. Kostnaderna steg med omkring tio procent med skogsarbetarkedjan då förnyelseytan minskade från grundberäkningens 1,5 hektar till 1,0 hektar. Hektarkostnaderna steg med ca 30 % i jämförelse med grundberäkningen vid en halv hektar förnyelseyta. Enhetskostnaderna i skogsarbetarkedjan sjönk några procent då förnyelseytan växte från 1,5 hektar till 2,0 hektar.
Skogsarbetar- och maskinarbetskedjans relativa kostnader enligt förnyelseytans storlek, då skogsarbetarkedjans kostnader på en medelstor 1,5 hektar förnyelseyta får talet 100.
Den maskinella arbetskedjans enhetskostnad var i grundberäkningen fem procent större än motsvarande i skogsarbetarkedjan. På de små förnyelseytorna steg de maskinella enhetskostnaderna dock relativt snabbare än i skogsarbetarkedjan. Enhetskostnaderna steg med 10 procent i jämförelse med grundberäkningen då förnyelseytan var en hektar. Enhetskostnaderna på en förnyelseyta på en halv hektar var över 40 % större än i grundberäkningen. En maskinell arbetskedja visade sig fördelaktigare än en skogsarbetarkedja först, då förnyelseytans storlek var nästan tre hektar.
Den maskinella slyröjningen, som beräknades ha effekt till första gallringen, fordrar dock tilläggsundersökningar. I nuvarande läge, då rotpriserna snarare sjunker än stiger, kunde man förbättra skogsvårdens kostnadseffektivitet till sin del genom att undvika grunda skilda, små förnyelseytor. Speciellt mindre flyttning av maskiner skulle här öka maskinernas användningsgrad och sänka kostnaderna. En liten stämplings storlek har stor inverkan också på virkesdrivningens kostnader. I yttersta fall så kan en liten förnyelseyta inverka på skogsbrukets utövande till och med så mycket att en till första gallringsskedet välskött skogsfigur inte skilt speciellt intresserar virkesköpare. Det enklaste sättet att komma från de små förnyelseytorna och de tilläggskostnader de medför, skulle troligen vara att i prissättningen av skogsvårdsarbeten och virkeshandel mera än nu använda funktionsberäkningens principer.
© Skogsforskningsinstitutet (Metla), PL 18, FI-01301, VANDA, p. 029 532 2111
www.metla.fi | Abonnera eller säg upp abonnemanget på Nyhetsbrevet med blanketten på webben Sänd respons | Redaktionen Kaija Puputti, förnamn.efternamn@metla.fi |