Metla Nyhetsbrev: Forskning och kustskogar

<< Retur till framsidan

14.9..2009

Älgflugan utbreder sig endast med älgen

Tvärtemot den seglivade uppfattningen suger älgflugan inte blod av mänskan och lägger inte ägg i håret.

Älgflugorna irriterar mänskor, renar och många djur. Som mest förekommer älgflugorna i augusti-september och de påträffas ända tills kölden kommer.

Älgflugan eller älglusflugan är en nykomling från öster, som uppenbarade sig i Sydöstra Finland under 1960-talet. Den hade inte funnits i Finland före 60-talet, eftersom älgarna då bara utgjorde en knapp tiondel av nuvarande drygt 70000 individer. Nuförtiden följer gränsen för älgflugans fasta utbredning den södra gränsen för renskötselområdet. De nordligaste enskilda observationerna är från Tervola, Ranua och de sydliga delarna av Kuusamo.

Älgflugan är en mycket vitt utbredd insektart, som påträffas i största delen av Europa, på f.d. Sovjetunionens område, i Algeriet och i Kina. I Sverige känner man till arten redan från 1700-talet.

Älgflugan utbreder sig långsamt men säkert

Eftersom älgflugan är dålig på att flyga, behöver den värddjurets eller älgens hjälp. Den väljer värd efter en kort rusch med hjälp av sitt goda synsinne. Älgflugan har efter sin födelse två-tre veckor tid för att hitta sin värd, varefter den dör. Även om älgflugan irriterar mänskor och många djur, så sprider den och förökar sig veterligen endast med hjälp av älgen. Älgflugan har specialiserat sig just på älgen och därför är dess förekomst direkt i relation till älgstammens storlek.

Ännu vet vi inte om vilken den täthet är, under vilken älgflugor inte just förekommer säger professor Arja Kaitala vid Uleåborgs universitet. - Om älgstammen reduceras i Lappland, så sprider sig älgflugan inte heller dit. Älgflugan sprids, enligt undersökningar, inte enbart med renar, säger Kaitala. Älgflugan kan resa med älgen tiotals kilometer utanför sitt revir och grunda en ny grundpopulation med hjälp av de individer som kläcks ur pupporna under följande år.

Ett värddjur kan bära över 10 000 älgflugor, så grundpopulationen är strax stor. Älgflugehonorna tillbringar också om vintern ett fullödigt liv i älgens skinn och stöter med jämna mellanrum fram en larv. Larven är inne i puppan, som faller på snödrivan, och stannar där i väntan på sommaren värme.

Renarnas plågoris

Älgflugan har påträffats åtminstone i följande djur: älg, vitsvanshjort, skogshjort, rådjur, dovhjort, skogsren, kronhjort, ren, myskälg, gems, mufflon får, grävling, varg, björn, får, häst, ko, svin och hund. Älgflugorna söker sig dessutom till mänskor. Bland forskarna väcks frågan, är det verkligen så att älgflugan för hela denna stora gruppen av andra djur är bara till förtret, medan den endast förökar sig på älgen. Speciellt har man diskuterat om renens roll som spridare av älgflugan.

Även om älgflugan förökar sig endast svagt i renar, kan man inte säga, att dess spridning norrut skulle ske med hjälp av renen, men den förorsakar nog besvär och skada hos renarna genom att stressa dem. Under vintern 2008-2009 har läget förbättrats, och det har knappast kommit observationer om förekomst av älgfluga i ren, säger forskare Sauli Laaksonen från Livsmedelssäkerhetsverket (Evira).

Renens betydligt tjockare hårpäls skyddar den inte helt från älgflugan. Redan några tiotal älgflugor förorsakar orolighet med olika klibesvär bland renar. Skinnet går sönder som en följd av skrubbande och gnidande. De omfattande skadorna i pälstäcket förorsakar värmeförluster och ökat energibehov, som kan vara ödesdigert för renar som just klarat av knottperioden. Skrubbsåren vid betten, vilka kan vara tusentals, kan vara källor för sekundära bakterieinfektioner. Skadorna syns också i renens fäll, vilken ofta är oanvändbar. Stressen och det ökade energibehovet sänker också renens levande vikt.

Till mänskornas förtret

Älgflugor kan bita mänskor och förorsaka åtminstone för känsliga personer också allergiska reaktioner såsom hudutslag och allergier. Övriga hälsorisker är också förknippade med älgflugan.

- 55 % av de medborgare som svarade i Skogsforskningsinstitutets undersökning ansåg att älgflugan var en viktig eller mycket viktig orsak för att minska på älgstammen, säger forskare Sauli Härkönen från Metla. Älgflugorna anfaller inte mänskorna med avsikt utan de förirrar sig på mänskan, ty mänskans blod duger inte som näring för dem. Då älgflugan trasslar in sig på mänskan, förlorar den omedelbart vingarna och kan inte komma bort från det felaktiga objektet.

- Den exakta orsaken till varför mänskans blod inte duger till näring, vet man inte, men troligen är älgflugan bara specialiserad på älgen. Det är också intressant att älgflugan i Sverige nästan inte alls besvärar mänskor. Det är oklart vad det här beror på. Är älgflugan i Sverige så mycket mer utvecklad att misstag inte just sker, funderar Kaitala. Tvärtemot den seglivade uppfattningen så suger älgflugan inte blod från mänskan och arten lägger inte ägg i mänskans hår. Älgflugorna lever inte heller inomhus och förökar sig inte i bostäder. Älgflugan kan lätt förväxlas med fågelflugan, som dock inte fäller sina vingar i något skede.

Bekämpningsmedel

Älgflugans naturliga fiender är mesar, näbbmöss och sorkar. Bland de utförda läkemedelsförsöken har iverkmektin, en parasitmedicin, visat sig giftig för älgflugor. Med detta parasitgift behandlas årligen 80 % av tamrenarna. Problemet är att medicineringen har varit som allra minst på det mest kritiska området för spridningen, i renskötselområdets sydliga del. Där har bara hälften av renhjorden fått parasitgift.

- På det sydliga området är renskiljningarna mindre än i norr, och så är veterinärerna inte alltid på plats, säger Laaksonen. Parasitmedicineringen har också gjorts för sent, eller i januari-februari, då den borde utföras genast på hösten i samband med höstskiljningarna. Dessutom har medicineringen getts internt, varvid största delen av effekten försvinner i matsmältningskanalen, och giftet fördelas inte effektivt i blodomloppet och blir älgflugornas mat. Medicineringen borde ske genom injektion.

- Ivermektin dödar älgflugorna effektivt. Man har också ökat givandet av parasitmedicineringen i renskötselområdets södra del. Man måste vara noggrann, men i detta nu är jag inte speciellt oroad över renarna vad gäller älgflugorna, fortsätter Laaksonen. Kaitala uppskattar att man inte med parasitmedicineringen kan stoppa älgflugornas framfart, om man låter älgstammen växa i Lappland. Kamfer har också påståtts ha effekt på älgflugan, men det är ännu inte vetenskapligt bevisat. Inledande undersökningar tyder på att ljusa kläder minskar på älgflugornas anfall. Höstens svamp- och bärplockare och jägare kan testa om forskningsresultaten stämmer på älgflugeområden.

Aimo Jokela

Tilläggsuppgifter:

Älgflugeprojektets www-sidor

<< Retur till framsidan