| 7.5.2009 |
Sorkskador i plantskogen |
|
Åkersorken och skogssorken är Finlands vanligaste sorkarter och samtidigt de värsta skadegörarna i skogen. Båda arternas populationer varierar i största delen av Finland i regelbundna perioder eller cykler med 3-4 års mellanrum och samtidigt på stora geografiska områden. Enligt nuvarande uppfattning är det fångsttrycket från predatorerna som sätter igång cykeln och det att vinterfodrets tar slut i cykelns toppskede. Vattensorken är den större av dessa arter och dess populationsvariation är mera oregelbunden och lokal.
 |
|
Storleken på de skador sorkens förorsakar plantor är direkt beroende av sorkarnas antal, skador uppträder mest vid toppen av populationsvariationen. Flera andra faktorer förutom sorkarnas antal påverkar också hur utsatt plantskogen är för skador. Mängden av gräsväxt i plantskogen är den viktigaste. Vår värsta skadegörare på plantor, åkersorken, använder gräsväxter som sin främsta näring under hela året. En kraftig gräsväxt möjliggör en stark tillväxt av sorkstammen och skyddar samtidigt sorken från rovdjur. Bland annat markberedningsmetod, trädslag, plantornas ursprung samt gödslingen av plantor i plantskolan är andra faktorer som inverkar på hur utsatt plantskogen är för skador.
Sorkarna förorsakar skador genom att gnaga av plantornas bark och genom att äta deras knoppar eller rötter. Den största delen av skadorna sker om vintern. Åkersorken gnagar av barken, ovanför marken i snödrivans skydd, på unga plantor av alla de trädslag som används i skogsbruket. Ätandet börjar ofta vid rothalsen och sträcker sig till höjden av snötäcket. Åkersorken kapar ofta de minsta plantorna i små bitar. Skogssorken äter endast på plantor av barrträd. Den kan också skala av små plantor i snön, men vanligen med början från toppen. För skogssorken är det mera typiskt att gnaga av de större plantornas toppskott och de översta växtdelarna ovanför snötäcket. Skogssorkens toppgnagande kan hittas t.o.m. på 5-6 meter höga träd. Vattensorken äter under jorden rötterna på alla trädslag.
Bekämpning av gräsväxt är det effektivaste sättet att förhindra sorkskador. Man kan förutspå sorkarnas kraftiga stamvariationer och därför har anpassning av planteringstidpunkten stor betydelse. Det lönar sig att förse de värdefullaste trädslagen med plantskydd. I sorkbekämpningen kan man också framgångsrikt använda avskräckningsmedel, gifter, fångstfällor eller uppsättning av sparvuggleholkar.
Ifall bekämpningen inte lyckats kan man försöka liva upp plantorna efter skadan. Man kan klippa av de plantor som åkersorken skadat nedanför gnagpunkten, vilket minskar risken för svampinfektion. Klippningen kan speciellt hos lövträd dock tyvärr leda till flera toppar. Detta problem, som också följer av skogssorkens gnagande i toppar, kan minskas genom att klippa bort de konkurrerande topparna och kvarställa endast den starkaste. Det lönar sig inte att skyndsamt följande vår komplettera eller återplantera en granplantskog, som sorkarna förstört. Över 90 % av granplantorna kan t.o.m. återhämta sig efter en till synes allvarlig skada under sommaren. Det lönar sig att göra förnyelsebeslutet först vid mitten av sommaren, då man ser de döda plantornas verkliga antal bättre än om våren.
Under den föregående sorkinvasionen, vintern 2005/06, förstörde sorkarna enligt skogsvårdsföreningarna 5-8.5 miljoner skogsplantor på en areal om 2500-5500 hektar i södra Finland. Skadornas penningmässiga värde var 2-4 miljoner euro. Sorkpopulationerna var under hösten 2008 på många ställen högre än någonsin tidigare under Skogsforskningsinstitutets trettioåriga uppföljningshistoria av fångsterna, också med beaktande av den förra sorktoppen hösten 2005. Höstens sorkstillstånd och de för sorkarna gynnsamma vinterförhållandena med fast snötäcke indikerar att mycket allvarliga sorkskador dyker upp våren 2009.
 |
Tilläggsuppgifter:
|
<< Retur till framsidan
www.metla.fi | Abonnera eller säg upp abonnemanget på Nyhetsbrevet med blanketten på webben
Sänd respons | Redaktionen Kaija Puputti, förnamn.efternamn@metla.fi