Rottickan och snytbaggen -farliga parhästar

Granskogarnas värsta orsak till röta, rottickan, bibehålls i årtionden i stora stubbar i slutavverkade skogar, varifrån den sprider sig för att sprida röta i följande trädgeneration. Stubbrytning begränsar sjukdomens spridning och minskar rötan i följande generation. Men ännu vet man inte hur mycket.

 

Snytbaggen förökar sig i barrträdens stubbar och rötter och förorsakar i odlingsskogsbruket stora skador i planterade plantor av tall och gran. Tillvaratagandet av stubbar avlägsnar inte nödvändigtvis problemet. De i högar upplagda stubbarna lockar snytbaggar, och därför kan stubbarnas lagring på en förnyelseyta eller i dess närhet också ge nya problem: leda från asken i elden.

Vid stubbupptagning blir det kvar rötter i marken, vilka vidare kan infektera rottickan och de går också som näring för snytbaggens larver. Det finns rikligt med öppna frågeställningar: Hur länge bevarar rottickans mycelium sin infektionsförmåga i de lösa rotdelarna i marken? Och i hur stor grad förmår svampen flytta sig från rötterna till de nära växande gran- och tallplantorna? Kläcks det nya snytbaggar på stubbrytningsområdena?

 

I stubbhögens nedersta lager jäser det ....

Stubbarnas lagring i skogen är ett eget intressant forskningsområde. Där utreder man hur betydelsefulla miljöer lagringshoparna är för snytbaggen och andra skalbaggsarter som lever på död ved och i vilken grad rottickans fruktkropparna (tickorna) utvecklar sig under lagringen i de ruttna stubbarna.

 

I de inledande undersökningarna har redan framkommit, att rottickans fruktkroppar börjar bildas efter ungefär två års lagring i stubbhögens nedersta delar, i de ruttna stubbarna och stubbarna som ligger mot marken.

 

Eftersom lagerhögarna kan öka risken för sporinfektioner i närskogarna, borde inte lagringstiden få överstiga två år, där rottickans röta förekommer rikligt. För att minska risken för rotticka är det också viktigt att i transportskedet alla stubbar, också den fuktiga delen längst ned i högen, förs bort ur skogen. Sporer från tickorna ökar risken för infektionsrisken för rotticka speciellt i sommaravverkningar.

 

Rottickans fruktkroppar i stubben på gran, som
lagrats i två år. Bild: Metla/Tuula Piri

 

Mångsidig forskning

Stubbrytningens inverkan på skogsskador och de arter som lever på död ved - forskningen är en viktig del av Skogsforskningsinstitutets Bioenergi från skogarna forsknings- och utvecklingsprogrammet. I det skilda projektet söker man svar på bland annat följande frågor: Vilka faktorer inverkar på stubbrytningens effektivitet vid bekämpning av rotröta och snytbagge? Vilka potentiella riskfaktorer finns vid stubbrytning? Hur når man det bästa möjliga resultatet i avvärjningen av skador så att man samtidigt bevarar mångfalden bland arter. I långtidsförsök, i svårt infekterade områden med rotröta och rotröta hos tall utreder man rottickans spridning till följande generation. Genom att identifiera rottickans genotyper får man detaljerade uppgifter om olika infektionskällor för den följande trädgenerationen. Uppföljningen av rötan fortsätter ända till den första gallringsavverkningen.

 

 

 

 

 

 

Tilläggsuppgifter:

 

<< Retur till framsidan
© Skogsforskningsinstitutet (Metla), PL 18, FI-01301, VANDA, p. 029 532 2111
www.metla.fi | Abonnera eller säg upp abonnemanget på Nyhetsbrevet med blanketten på webben
Sänd respons | Redaktionen Kaija Puputti, förnamn.efternamn@metla.fi