ÄMETLA TiedoteÅ
22.3.1996

GRANSKOGARNA I KVARKENREGIONEN I SÄMRE SKICK PÅ FINSKA SIDAN

När trädbeståndet åldras växer granskogarna vid Österbottens kust långsammare än någon annanstans i södra Finland. De är också mera utglesade och missfärgade än granskogarna i samma ålder i södra Finland eller vid Västerbottens kust i Sverige. Fastän man i Kvarkens granskogar märkt påverkan av luftföroreningar bland annat i form av cellskador i barren, är det klart att deras inverkan på granbeståndens hälsotillstånd och tillväxt är mindre än inverkan av de naturliga miljöfaktorerna. Granens tillväxtnivå har inte förändrats i Kvarkenregionen på något avgörande sätt under de senaste årtiondena. Tillväxtvariationen har varit mycket likartad på bägge sidor av Kvarken. På båda sidorna av Kvarken påträffades rotröta, vind- och stormskador samt uppmättes låga halter av näringsämnen i barr. Dessa resultat presenterades vid publiceringstillställningen av slutrapporten för projektet "Granskogens hälsotillstånd i Kvarkenregionen" i Vasa idag. Projektet hade inletts på initiativ av Kvarkenrådet och länsstyrelserna i Vasa och Västerbottens län.

Störningar i vatten- och näringshushållning utglesar granbestånden i Österbotten redan vid 50-60 års ålder Utglesningen börjar i Österbotten i relativt unga, 50-60 år gamla granbestånd. Därtill utglesas trädkronorna snabbare med åldern än annanstans i Finland. Det är uppenbart att störningarna i vatten- och näringshushållningen i granbestånd vid Österbottens kust leder till för tidig kronutglesning och en tillväxt som stagnerar kraftigare än normalt med ökad ålder. I det snöfattiga kust- och skärgårdsområdet i Vasa län går tjälen djupt ned i finsandmoränerna. Marken hålls länge tjälbunden på våren under ett tätt granbestånd, och sålunda kan träden inte ta upp tillräckligt med vatten. För att minimera vattenavdunstningen minskar träden då den avdunstande barrytan genom att fälla sina barr, vilket syns i den för tidiga kronutglesningen, konstaterar forskare Hannu Raitio från Parkano forskningsstation vid Skogsforskningsinstitutet.

Allt som allt var granskogarnas näringssituation sämre vid Västerbottens kust än i Finland. Trots detta var granskogarna på den svenska sidan i bättre kondition än i Österbotten. Detta torde kunna förklaras med förekomsten av mera finkorniga marker på den finska sidan än i Västerbotten. Av den anledningen är sörsumpningen och problem som är förknippade med den vanligare i Österbotten än på den svenska sidan.

Ozonskador och kvävebrist starkare vid Västerbottens kust, svavelhalter högre på finska sidan

I undersökningen observerades överallt i Kvarkenregionen förändringar på cell- och vävnadsnivå i granbarr som beror på ozon. Ozonskador påträffades i större utsträckning i Västerbotten än i Vasa län, medan cellförändringar som är kännetecknande för gasformig svaveldioxid bara hittades på den finska sidan. Dessa iakttagelser kan åtminstone delvis förklaras med utsläppens regionala fördelning. En rikligare förekomst av grönalger på granbarr i Finland kan kanske förklaras med kväveutsläpp från pälsdjursfarmer och lantbruk. Nära Holmsvatten pä den svenska sidan konstaterades också svagt förhöjda metallhalter i barr som kan ha förorsakats av utsläpp från Rönnskärsverken. Granbestånden i hela Kvarkenregionen lider av kvävebrist som beror på att humuslagret är surt, har brist på näringsämnen och bryts ned långsamt. De gamla skogarna drabbas mest av kvävebrist.

I forskningsprojektet deltog Institutionen för skogxtaxering vid Sveriges lantbruksuniversitet samt Skogsforskningsinstitutet och Vasa och Karleby vatten- och miljödistrikter från Finland.

Ytterligare information: Hannu Raitio, Metla/Parkano forskningsstation, tel. 03-44 351 eller Svante Lindroth, Länstyrelsen i Västerbottens län, Miljö/planavdelningen, tel. +46-90-10 73 48.

METLA tiedotteet: http://www.metla.fi/tiedotteet/
Metla Tiedotus: (info@metla.fi)