Ett fönster mot skogsforskning i ekzonen

Foto:Metla/Erkki Oksanen

Solböle är det enda forskningsskogsområdet i den hemiboreala vegetationszonen. I Finland hör ett smalt strandbälte från Nystad till Lovisa till den hemiboreala vegetationszonen. Bältet kallas också ekzonen, eftersom den norra gränsen i stora drag följer gränsen för ekens nordliga utbredning. Den hemiboreala zonen är ett övergångsområde mellan tempererade mellaneuropeiska lövskogar och nordliga barrskogar. Typiskt för Solböle är att skogstyperna varierar från lundartad ädellövskog till karg tallskog på hällmark.

Forskningsmässigt är den hemiboreala zonen ett unikt område i Finland, eftersom där förekommer flest drag av sydliga lövskogar i växtligheten och även i de andra levande organismerna. Vissa växtplatser och skogar såsom lundar och ädelträdsbestånd är de huvudsakliga förekomstorterna för många hotade sydliga arter i vårt land. Eftersom man i det här området allra först kan göra undersökningar och observationer av huruvida särdrag som kännetecknar sydligare trakter håller på att förstärkas, har forskningen i klimatförändringens konsekvenser exceptionellt stor betydelse just här. Det väsentliga i klimatförändringen är inte att klimatet förändras i sig, utan vilka följder det får. Här har långvarig forskning i skogarna, växtligheten och alla organismer en central betydelse.