|
|
Västra Kalasgrund är en liten holme mitt bland
Mickelsörarna ca. 15 km utanför kustlinjen
norr om Vasa stad. När landet höjt sig ur havet har det bakom den rätt branta
östra stranden bildats en mosaik med kärr, bördig skogsmark och utsköljda stenpartier om
vart annat.
|
|
|
Den norra stranden stiger jämnt upp mot det högsta stället. När man går upp från
stranden ser man olika successionstadier som kan tolkas som den temporära utvecklingen
i vegetationen genom tiderna. Efter den smala alkransen kommer ett ungt och mycket tätt granbestånd
där alen fått ge vika i ett tidigt skede. Sedan kommer man till ett älde parti där
granarna redan nått avsevärda dimensioner. De högsta granarna är ca. 24 m vid 80 års
ålder. Läget i ytterskärgården har inte begränsat höjdutvecklingen särskilt
tydligt jämfört med kustlandet i stort.
|
|
|
Både stenighet och försumpning, kanske också den täta marken i sig, gör
att förustättningarna för rotutvecklingen är dåliga. Vinden belastar
de stora träden mekaniskt både i kronan och rotsystemet. Stor mängd solstrålning
bidrar också till uttorkning. I de här förhållandena bildar granen tjockt och
tätt grenverk och på de mest utsatta ställena är rotrötan utbredd och trädkronorna
väldigt glesa. Det finns en spatial variation i granens kondition inom det här området och
den korrelerar kraftigare med mikrotopografin (mark & utsatt läge) än med höjdläge som
beskriver utvecklingen enbart som följd av landhöjningen.
|
|
|
I granskogens äldsta del har en storm öppnat upp beståndet och nya unga granar växer till sig
så att en ungskog med varierande storlek och ålder håller på att bildas.
Granarna i den första bilden har väldigt kraftigt grenverk som bildats på grund av
(tidigare) försumpning och beskuggning. När träden
sedan blivit äldre kan åter stort växtrum ha förstärkt grentillväxten. Det
nuvarande beståndet återspeglar både beståndsdynamik och ståndortens utveckling.
Däremot är det svårare att urskilja någon påverkan av mänsklig verksamhet.
|
Updated 10.2.2000
|